”Människorättsgrupper i Sverige och flera andra europeiska länder har inlett en gemensam kampanj för att förmå det Internationella ishockeyförbundet att flytta VM år 2014 från Vitryssland. (…) Martin Uggla som är ordförande i Östgruppen, en av de deltagande organisationerna, tycker att hockeyförbundet på det sättet legitimerar regimen.’Ja, genom att ställe upp på det arrangemanget. Dessutom
”…Шведская правозащитная организация Östgruppen, во главе которой стоит Мартин Угла, является одним из инициаторов начавшейся сегодня международной кампании «Don’t Play with the Dictator» («Не играйте с диктатором»), направленной против проведения хоккейного чемпионата мира 2014 года в Минске…” Chartyja 97
Idag inleder åtta människorättsorganisationer från Tyskland, Sverige, Norge, Schweiz, Tjeckien och Slovakien en gemensam kampanj för att värdskapet för VM i ishockey 2014 ska fråntas Vitryssland, på grund av den kritiska människorättssituationen i landet. Östgruppen är en av initiativtagarna till kampanjen som bär rubriken ”Don’t Play with the Dictator”. År 2009 beslutade det internationella ishockeyförbundet
Det internationella ishockeyförbundet bör frånta Vitryssland värdskapet för VM 2014. Inte som vissa andra debattörer hävdar för att president Lukasjenka älskar ishockey eller för att han slösar skattemedel på flotta arenor. Inte heller för att ge honom en knäpp på näsan. Utan för att arrangemanget utgör en integrerad del av den vitryska regimens förtryck, något
”Valentin Stefanovitj har arbetat med frågor om mänskliga rättigheter i Vitryssland i femton år och borde vara van vid det mesta. Nu konstaterar han att han att 2011 var det värsta året för demokratin sedan Alexander Lukasjenko blev president 1994. Mycket talar för att det blir ännu värre i år. Valentin Stefanovitj är tillsammans med
”Den vitryska regimen med Aleksandr Lukasjenko i spetsen har under det senaste året arbetat extra hårt med att sätta käppar i hjulet för oppositionen i landet. Trots den svåra situationen ger dock människorättsförsvararna i landet inte upp, även om framtiden är oviss. […] ’Tidigare försökte vi göra framtidsprognoser på fem år, sedan tre år, sedan ett
”Allting tog abrupt slut den 19 december 2010 när regimtrogna huliganer och kravallpolis attackerade en av oppositionens demonstrationer och grep ett stort antal människor. Sedan dess har de successivt blivit värre. ’Lukasjenko blev plötsligt rädd att han släppt för mycket på tyglarna, att han var på väg att förlora kontrollen, förklarar Valjantsin Stefanovitj’…” Aftonbladet
”…I en ny rapport från Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter redogörs för hur repressionen arbetar i Lukasjenkos Vitryssland (på köpet får man också en inblick – med likheter och skillnader – i läget i Ryssland). Uppgifterna i Så tystas de kritiska rösterna om hur den vitryska diktaturens arbetsmetoder är hög grad hämtade från Vesna,
”…Men hur förhåller sig egentligen medborgarna till situationen i landet som också går under benämningen Europas sista diktatur? Frågan diskuterades av flera vitryska författare under Bokmässan i Göteborg.[…] Medias roll i kontrollen över informationsspridningen i landet är något som också diskuteras då Martin Uggla, som arbetar med människorättsfrågor i Vitryssland, bjuder åhörarna kring den lilla Vitrysslandsscenen
Demonstrationerna den senaste tiden har utlysts via sociala nätverk på internet. Förra veckan greps över 70 personer i Minsk då ett tusental människor samlades för att protestera mot regimen. – Regimen är oerhört pressad och har ingen självklar utväg ur krisen. Hur det utvecklas framöver beror på hur brutal regimen vågar vara och hur mycket
”…Den politiska krisen i Vitryssland har nu följts av en ekonomisk kris som hotar att lamslå landet. President Lukasjenkos svar är att än hårdare trycka ned oppositionen.[…] ’Visst skulle Lukasjenkos motståndare kunna slå mynt av situationen. Oppositionen har dock byggt på viktiga, starka ledare och dessa sitter numera i fängelse. Dessutom råder rädsla och skräck
”…Expressen beställer sina debattartiklar från en dag till nästa. Man kan anta att al-Sahlani, som varit valövervakare för den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE, fick frågan om hon inte kunde skriva något, vad som helst, med kort varsel när nyheten om bomben kom i måndags. Hon borde ha tackat nej. Teorin kan inte avfärdas, men är bara en
