Rättegångsförhandlingarna mot fredspristagaren Ales Bjaljatski, och hans kollegor Valjantsin Stefanovitj, Uladzimir Labkovitj och Zmitser Salaujeu (som har lämnat landet men prövas i sin frånvaro) har fortsatt under veckan. Idag är det förhandlingarnas sjätte dag.
Väldigt lite information når ut till allmänheten. Gripandet av den ryska människorättsförsvararen och journalisten Jekaterina Jansjina, som för Memorials räkning rapporterade från rättssalen under den första dagen har gjort det tydligt för alla vilka risker det medför att rapportera om det som sker inne i salen.
Människorättscentret Vjasna ger korta sammanfattningar på sin hemsida. Några spridda poster från personer som närvarat i salen cirkulerar i begränsade kretsar på Facebook. En av ”källorna” där tillhör en propagandist som skriver nedsättande om de åtalade. Det framkommer att de åtalade menar att denne skall ha vittnat mot dem under annat namn och att de vill att hen skall avvisas från salen. Domaren avvisar deras begäran, liksom alla tidigare – till exempel att prövningen skall ske på deras modersmål belarusiska (rätten använder konsekvent ryska), och att de skall frias från sina handklovar under förhandlingarna.
Själv förnekar propagandisten uppgiften om vittnesmålet. Hen skulle kunna säga en hel del, låter hen antyda i ett av sina inlägg, men skulle då mer än gärna se de åtalade i ögonen under sitt vittnesmål. Två vittnesmål som delges domaren i skriftlig form har hur som helst anonymiserats och ingen annan än domaren får ta del av dem. Rätten tycks godta alla avgivna vittnesmål. Det är i alla fall inget krav att vittnen skall närvara i rättssalen och försvaret har följaktligen ingen möjlighet att själva förhöra vittnen. Vilket, som Vjasnas jurist Pavel Sapelka påpekar, strider mot den rättspraxis kring oberoende och opartisk rättskipning i bindande internationella konventioner som Belarus signerat.
De formella anklagelserna mot de fyra gäller ”organiserad smuggling” och ”finansiering av grupphandlingar som grovt bryter mot den allmänna ordningen”. För dessa handlingar riskerar de att dömas till fängelse i mellan 7 och 12 år. Det hör till saken att anklagelserna är nya. Under häktningstidens första 14 månader gällde anklagelserna att de skulle ha fungerat som arbetsgivare utan att ha betalat skatter för utbetalade löner – ett skattebrott utan lika allvarliga påföljder.
Bland de förhörda under de senaste dagarna finns tjänstemän från det belarusiska tullverket. Den första åtalspunkten gäller insmuggling av kontanter men enligt de uppgifter som framkommit verkar det inte finnas några konkreta uppgifter som styrker att de åtalade skall ha varit inblandade i någon sådan form av smuggling. Vad som verkar finnas är finansiella dokument och vittnesmål om att någon eller några av dem har överlämnat kontanter till personer som utfört olika arbetsuppgifter, exempelvis inom ramen för den oberoende valövervakningskampanj som belarusiska människorättsförsvarare så framgångsrikt har organiserat och som har exponerat regimens valfusk på ett för makthavarna minst sagt ovälkommet sätt.
Bakom alla anklagelser, gamla som nya, sanna eller osanna, döljer sig det faktum att Belarus inte accepterar ett civilsamhälle som är oberoende av staten, och att man i trots mot internationella konventioner har gjort det omöjligt för civilsamhället att bedriva ett organiserat arbete innanför lagens ramverk. En oönskad organisation nekas officiell registrering och att verka inom en organisation utan registrering är i sig olagligt. Utan officiell registrering går det inte heller att ha bankkonton, ta emot finansiering från givare eller betala skatter för sig själv eller för sina medarbetare. Hela det oberoende civila samhället i Belarus är i den belarusiska lagens mening ”brottslingar”. Det är inget nytt. Det nya är att så många nu också döms och fängslas. Därför har stora delar av det civila samhällets främsta representanter sett sig tvungna att lämna Belarus och fortsätta sitt arbete från annat land.
De ansvariga försöker skyla undan denna process, liksom de gjort med alla tusentals andra politiskt motiverade rättsprocesser. Denna gång – med en färsk fredspristagare bland de åtalade – kunde man anta att det skulle bli svårare. Tyvärr verkar det än så länge gå de ansvariga regimföreträdarnas väg. Den internationella bevakningen och de internationella protesterna lyser ännu med sin frånvaro.