Idag passerade den tredje dagen i rättegången mot fredspristagaren Ales Bjaljatski och hans kollegor Valjantsin Stefanovitj, Uladzimir Labkovitj och Zmitser Salaujou. Zmitser är inte kvar i landet men hans skuld ”prövas” i hans frånvaro. Han vet själv ingenting om den försvarare som utsetts åt honom och har inte haft någon kontakt med personen ifråga.
Rättegången är ”öppen” men alla släpps inte in i salen. De som rapporterar från rättegången riskerar därtill att själva gripas. Den ryska människorättsförsvararen och journalisten Jekaterina Jansjina som bevakade den första rättegångsdagen för Memorials räkning greps på väg ut och dömdes till 15 dagars ”administrativ arrest”. Det formella skälet till frihetsberövandet uppges vara att hon skall ha gjort sig skyldig till så kallad ”lindrig huliganism”- en i Belarus flitigt brukad gummiparagraf som möjliggör frihetsberövanden utan gängse rättslig prövning.
Efter att Jansjina greps är det ingen som längre rapporterar löpande inifrån rättegången. Den information som når allmänheten är därför ytterst begränsad, vilket naturligtvis är vad de ansvariga för denna och de tusentals andra politiskt motiverade rättsprocesserna i landet vill. Och de lyckas tyvärr väl med sina försök att tysta ned det hela. Trots att det är fjolårets fredspristagare som är åtalad i detta fall, och intresset borde vara högt.
De tre i de anklagades bur är fortsatt försedda med handfängsel. Valjantsin upprepade tidigare protester mot detta faktum, och Ales påminde om att han under förra rättegången, som hölls i samband med fängslandet av honom under vågen av repression efter presidentvalet 2010, inte tvingades bära handklovar – men det förändrade inget i sak. Domaren meddelade att rätten bedömer det vara nödvändigt med handfängsel av säkerhetsskäl. Denna förnedring är naturligtvis en del av en medveten strategi för att försvaga och bryta ned de tre, och för att symboliskt förtydliga att de är brottslingar för den allmänhet som tar del av statliga mediers styrda bevakning av det hela.
Uladzimir Labkovitj, som har lidit av olika hälsoproblem under de ett och ett halvt år de suttit häktade, ber om att rätten skall skjuta upp prövningen då han inte mår bra. Läkare tillkallas men meddelar efter att ha undersökt honom att han är i tillräckligt bra fysiskt skick för att rättegången skall kunna fortsätta.
Denna dag, liksom dag två verkar sedan mest ha varit ägnad åt vittnesmål. Det är inte helt klart vilka som vittnat och vad vittnesmålen handlat om. Men i sak är det inte heller särskilt intressant. Det som framkom under första rättegångsdagen visar med all önskvärd tydlighet att trots de hundratusentals sidor som förundersökningen producerat, består de åtalades brott i att de har verkat som människorättsförsvarare, och gjort sådant som människorättsförsvarare gör. I detta fall har det handlat om att avslöja valfusk, att hjälpa alla tiotusentals offer för säkerhetsapparatens massiva repression och att dokumentera och informera om de otaliga övergrepp statsapparaten och dess ledare har gjort sig skyldiga till. För detta kommer de nu med största sannolikhet att dömas till fängelse. Och om åklagaren får vad han begärt kommer straffen att bli mellan 7 och 12 år långa.
#FreeViasna #FreeBelarus