Två år efter det riggade presidentvalet och att hundratusentals belarusiers fredliga protester mötts av regimens grova våld är Belarus nu i nästan total mediaskugga. Dettatrots att landet i praktiken är ockuperat av Ryssland.
En halv million belarusier har lämnat landet efter det förfalskade valresultatet, berättade Dmitrij Strotsev vid författarmötet i Sveriges Författarförbunds (SFF) lokaler på Drottninggatan i Stockholm den 30 augusti. Han är en av Belarus främsta nu levande poeter, en skäggig man på snart 60 år med stort lockigt grått hår, uppvuxen i Minsk. I Sverige är han utgiven av Ramus förlag. Han skriver på ryska, som en del belarusiska författare gör medan andra skriver på belarusiska.
Belarusier i exil utgör en stark diaspora. De lever i första hand i Georgien, Moldavien och Polen, och i Ukraina innan kriget tog fart – länder där belarusier inte har problem med visum. En del finns i EU-länder, som Dmitrij Strotsev och Svetlana Aleksijevitj, som bor i Berlin. Hur många belarusier som har sökt asyl är inte känt. De som har sökt asyl i Sverige har mötts av Migrationsverkets beska besked om att du kan återvända, det är inte krig i Belarus.
Belarus är nu i praktiken ockuperat av Putin, berättade Strotsev, och används som avstamp för de ryska krigsoperationerna i Ukraina. Som i allt annat har presidenten befolkningen emot sig och belarusier deltar i ukrainarnas försvar av sitt land, bland annat med ett belarusiskt regemente i Ukraina och genom att förstöra ryskt krigsmaterial i Belarus.
Om detta är det tyst i svenska medier. Jo, det blev ett inslag i Sveriges radios P1 nyligen om att nobelpristagarens böcker utreds i Belarus för extremism och riskerar att tas bort från bibliotek och konfiskeras från belarusiska hem. Absurt, sade hon själv enligt P1.
Foto: Annette Rosengren.
Ramus förlag: Dmitrij Strotsevs poesi om 2020 och 2022
Under kvällen hos SFF läste Strotsev ur sin bok Belarus omkullkastat, utgiven av Ramus förra året. I höstas fick han Svenska Pens Tucholskypris 2021. Priset delas ut en gång om året till en förföljd, hotad eller landsflyktig författare eller publicist. Kurt Tucholsky var samhällskritisk tysk författare, som levde i Sverige från 1930 tills han fem år senare begick självmord.
I dikter skrivna och daterade dag för dag under hösten 2020 berättar Strotsev i Belaus omkullkastat om regimens grova våld mot befolkningen vid de omfattande fredliga gatuprotesterna mot valresultatet – om grov misshandel och tortyr av framför allt studenter, andra unga, demokratiförsvarare och människor, som aldrig tidigare öppet visat sitt motstånd mot presidenten, om poliskulor, fängslanden, förnedring, tortyr och mord. Själv fängslades han, misshandlade, satt i det ökända Akrestsinafängelset, släpptes efter 13 dagar, trakasserades och tvingades till slut lämna Belarus för sin säkerhets skull.
Under kvällen hos SFF läste han också nyskrivna dikter från 2022 om kriget i Ukraina, om det hämningslösa bombardemanget av befolkningen, sjukhus och skolor, och om stöld av Ukrainas kulturarv, som det skytiska guldet som också i pengar är oerhört värdefullt. Och om hur grannlandet Belarus slaktades för militärstrategiska ändamål.
Ramus förlag: Barys Pjatrovitj dokumentära dikter om 2020-2021
I våras ägde releasen av en annan belarusisk bok från Ramus förlag rum, Barys Pjatrovitjs Belarus: Fresker. Det var på Bonniers konsthall. Översättare här som med Strotsevs poesi är författaren och dramaturgen Dmitri Plax. Plax har översatt många texter av författare i Belarus publicerade av bland annat Atlas och Ersatz. Han har också varit ett stöd i de nära kontakter som har funnits i flera år mellan Sveriges Författarförbund och Belarus oberoende författarförbund.
Barys Pjatrovitj är sedan många år ordförande i Belarus oberoende författarförbund, som nu är likviderat. Han betonade sina dikters dokumentära berättande om diktaturens Belarus 2020-21. SFF varnade för ett år sedan om att förbundet hotades av likvidering. Likviderat är numera även Belarusiska Pen, de flesta oberoende media och många av civilsamhällets föreningar – de kan vara föreningar om natur och miljö, verksamheter för barn, kvinnojourer och så vidare. I princip är Belarus civilsamhälle utslaget.
Barys Pjatrovitj var i Sverige med sin fru och nästa dag skulle de återvända till Minsk. Belarus klarar sig nog utan mig, men jag klarar mig inte utan Belarus, sa Barys efter att ha läst dikter och svarat på frågan om varför de åker tillbaka.
Strotsev: Belarus 2020 användes som test för Putins krig i Ukraina
Åter till tisdagskvällen hos SFF med Dmitrij Strotsev. Den leddes av Dmitrij Plax och SFF:s ordförande Grethe Rothböll. Dmitrij Strotsev läste sina dikter och Grethe läste Dmitrij Plax´ översättningar. Strotsev läste på ryska och skriver på ryska. Barys Pjatrovitj skriver på belarusiska.
Dmitrij Plax bad Strotsev berätta om Belarus nu och hur Belarus berörs av kriget i Ukraina. En tolk översatte.
För att sammanfatta, svarade Strotsev, så är Belarus efter 2020 ett helt nytt land. Belarusier stöder inte Lukasjenka och regimen förstår det. Den har stängt ner alla oberoende medier och satt tusentals människor i fängelse med 1 500 politiska fångar nu. En halv million människor blev tvingade att lämna landet. Motståndet mot regimen finns inne i landet och i en otroligt stark diaspora, och det ger tillförsikt inför framtiden. Om jag jämför med Moskva, där man inte vet om ens grannar kan ange en, så vet man i Minsk att grannarna tycker som en själv.
Strotsev skriver ju på ryska och har haft mycket kontakter med Ryssland och ofta varit i Moskva. Han har publicerats i ryska litteraturtidskrifter och deltagit i poesifestivaler trots att han varit kritisk mot kriget i Georgien 2008 och annekteringen av Krim 2014. I slutet av 2013 började han skriva om Ukraina. Sedan 2022 har han inte blivit publicerad i Ryssland och inte bjudits in till poesifestivaler. Inskickat material har han antingen fått tillbaka det eller han har mötts av tystnad.
Strotsev ser ett mönster i kriget i Georgien, annekteringen av Krim, krigsattackerna i Donetsk och Luhansk, och nu kriget i Ukraina.Putin och Ryssland gör anspråk på att skapa ett nytt imperium inom gränserna för Sovjetunionen. Det påbörjades i slutet av 1990-talet med Tjetjenien. Med kriget i Georgien blev det ett test på hur Europa skulle agera. Men Europa agerade inte. Nästa test var annekteringen av Krim. Europa lät det ske. Med vad som hände i samband med valet i Belarus 2020 förstod vi inte då att vi användes som test för nästa projekt, Ukraina. De som stod mot oss på gatorna var inte bara belarusiska poliser och soldater utan det var också ryska soldater, ryska specialstyrkor och Wagnerstyrkor. Där fanns kazakisk militär. De som misshandlade oss var samma specialstyrkor som alla de här länderna har mött. Men Europa tyckte väl att vi lämnar över Belarus till Ryssland. Ukraina vågade ställa sig emot, och Europa har agerat.
Och vad händer om Ukraina faller, kom frågan.
Då kommer Ukraina användas för angrepp på nya länder.
Strotsev fick frågor från publiken om hur omfattande protesterna är emot Lukasjenka och om Ryssland kan komma att tvinga fram att den belarusiska krigsmakten sätts in i kriget i Ukraina.
Merparten av belarusierna står bakom kravet att han ska bort och så fort Lukasjenka inte har Rysslands stöd kommer vi återföra demokratin i Belarus.
Strotsev anar att Ryssland redan i dag försöker få makthavarna i Minsk att ta del i kriget mer än landet gör.
Men jag tror att de har kunskap om att den belarusiska armén skulle bidra dåligt. Helt säkert kommer den inte bidra till seger för Ryssland om den tvingades med. Och det finns ju även ryska soldater som är tveksamma till att kriga. Så Ryssland har större glädje av att Belarus är som det är och att det levererar varor till Ryssland.