Östgruppen och 18 andra medlemsorganisationer i Concord Sverige skriver följande i debattartikel i Alltinget idag:
I regeringsförklaringen lyfte Ulf Kristersson demokrati och mänskliga rättigheter som en utrikespolitisk prioritet för den nya regeringen. Dessutom betonades civilsamhället som en viktig aktör. Åtta månader senare efterlyser 19 organisationer inom Concord Sverige konkreta handlingar som backar upp den retoriken.
Just nu arbetar regeringen med att ta fram en reformagenda med nya prioriteringar för Sveriges utvecklingspolitik. Som organisationer inom Concord Sverige med särskild expertis inom demokrati, mänskliga rättigheter samt civilsamhällets organisering, vill vi uppmärksamma fyra problemområden som vi och våra samarbetspartners runt om i världen har identifierat och där den svenska regeringen kan spela stor roll.
Mord, hot och fysiskt våld
Organisationen Front Line Defenders rapporterar att 401 människorättsförsvarare mördades under 2022. Hälften av dem var människor som försvarade naturresurser, markrättigheter eller urfolks rättigheter. Våldet skedde i princip alltid i samband med stora utvinnings- och exploateringsprojekt, vilket visar hur sammankopplade ekonomiska intressen är med attacker på miljöförsvarare. Människorättsförsvarare misstänkliggörs genom att smutskastas och baktalas, både fysiskt, på nätet och i media. Hbtqi- och kvinnorättsförsvarare anklagas för “bristande moral” eller ”lösaktighet”. De hotas med och utsätts för sexuellt våld. Straffriheten för den här typen av brott är utbredd. Många mord har föregåtts av hot, vilket tyder på allvarliga brister i rättssystemet och att myndigheter inte tar sitt ansvar att hantera hoten.
Strukturella och administrativa inskränkningar
De regelverk som under de senaste 20 åren vuxit fram i kölvattnet av det så kallade kriget mot terrorismen, har även använts som en förevändning för att inskränka civilsamhällets rättigheter och kriminalisera människorättsförsvarare. Det gäller inte minst möjligheten att ta emot finansiering från utlandet. I många länder finns kopior eller snarlika varianter av lagar som klassar organisationer som tar emot internationellt stöd som utländska agenter. De auktoritära regimerna samarbetar. Organisationers arbete försvåras också ofta av betungande gransknings- och registreringsregler.
Digitala inskränkningar
Enligt forskningsinstitutet Freedom House skyndade coronapandemin på en dramatisk nedgång i den globala friheten på internet. Organisationer vittnar om en allmän försämring av rättigheter när politiska ledare utnyttjade pandemin för att begränsa tillgången till information på internet. Vissa länder trappar dessutom upp kontrollen och övervakningen, bland annat genom att öka antalet egna internetföreskrifter, vilket försvårar utbytet av information över nationsgränser.
Brist på stöd till informella civilsamhällesaktörer
Informella och icke-registrerade organisationer, rörelser och nätverk har särskilt svårt att få finansiellt stöd. Detta trots att de är starka progressiva förändringsaktörer och att många av dem valt, eller tvingats, att verka informellt på grund av restriktioner och risker kopplade till det krympande demokratiska utrymmet. Därmed saknar de många gånger tillgång till internationella aktörer, och det politiska stöd som behövs när man verkar i repressiva kontexter.
På samtliga dessa områden kan Sverige spela en positiv roll och därför bör regeringen införliva följande i sin reformagenda:
– Sverige måste vara en stark, publik och pådrivande röst till stöd för mänskliga rättigheter och det civila samhällets demokratiska utrymme globalt, inklusive i EU och FN. Den svenska regeringen måste våga vara obekväm, tydlig och kritisk när inskränkningar av civilsamhällets utrymme äger rum. Sverige bör även bevaka att de mekanismer som finns för dialog med civilsamhället respekteras och utvecklas.
– Ge direktiv till samtliga utlandsmyndigheter att arbeta med stöd till civilsamhällesorganisationer – särskilt de som arbetar med demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.
– Sveriges regering bör utveckla en tydlig handlingsplan för arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter för att öka effekten och resultatet av sitt arbete. En handlingsplan bidrar också till ökad transparens och gör det möjligt att granska om satsningen har bidragit till att nå de mål som har satts upp. Vi som civilsamhällets aktörer bidrar gärna till en sådan handlingsplan utifrån vår kunskap och våra erfarenheter.
– Öka det finansiella stödet till civilsamhället i repressiva kontexter, i synnerhet till utsatta aktörer med begränsad finansiering. Fokus bör ligga på stöd till civilsamhället i sin egen rätt, och inte som genomförare av andras prioriteringar. För detta underlättar kärnstöd och långsiktig finansiering samt ett flexibelt stöd till informella aktörer.
Utvecklingen för demokrati och mänskliga rättigheter och civilsamhällets demokratiska utrymme har gått bakåt globalt under närmare 20 års tid. Därför behöver Sverige växla upp sitt arbete internationellt. Vi må vara en liten nation, men vi har ett gott rykte och har många gånger tagit viktiga initiativ som inspirerat andra länder att göra mer. Nu när regeringen har valt demokrati och mänskliga rättigheter som en utrikespolitisk prioritet och lovat att öka stödet till civilsamhället vill vi se konkreta handlingar som backar upp retoriken.
Undertecknare:
- Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till kvinna
- Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia
- Anna Tibblin, generalsekreterare We effect
- Jonas Kårlin, tf ordförande Vänsterns internationella forum
- Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
- Charlotta Norrby, generalsekreterare Svenska missionsrådet
- Jenny Jansson Pearce, deputy director Right Livelihood
- Anders Pettersson, executive director Civil Rights Defenders
- Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna fredsrörelsen
- Catherine Isaksson, generalsekreterare Centerpartiets internationella stiftelse
- Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF)
- Malin Fagerberg Wikström, ordförande Östgruppen
- Martin Nihlgård, ordförande IM
- Henrik Carlborg, ordförande Palestinagrupperna i Sverige
- Noura Berrouba, ordförande LSU
- Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
- Niclas Lindgren, direktor PMU
- Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan international Sverige
- Alice Blondel, kanslichef Swedwatch
Debattartikeln är publicerad på Alltinget.
Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet