I juni kom beskedet att den ryska människorättsorganisationen Memorial som i vintras likviderades av domstol fortsätter att arbeta vidare i ny form, som en oregistrerad organisation. ”Människorättscentret Memorial” har nu blivit ”Centret för försvar av mänskliga rättigheter – Memorial” och kommer att ledas av den ryska människorättsförsvararen Anastasija Garina. Anastasjia är advokat och har tidigare arbetat för organisationen Kommitteen mot tortyr i många år, och dessförinnan även arbetat för HBTQ-organisationen Stimul innan hon började arbeta som jurist hos Memorial. Östgruppen kontaktade Anastasija för att fråga hur hon ser på några av de utmaningar hon står inför i sitt nya jobb.
Hej, Anastasija! Berätta, hur var dina första månader som ny chef på Centret för försvar av mänskliga rättigheter – Memorial?
Mina första månader som ny chef över Memorial har varit väldigt hektiska… Ja det har varit en verkligt hektisk period. Jag kan inte minnas någon annan period i mitt liv när jag har jobbat så mycket som nu. Det har varit en massa nya processer att starta upp och lära sig behärska. Men det är tillfälliga svårigheter, vi är nästan klara med hur vi lägger upp arbetet nu, så nu kommer vi kunna bedriva arbetet på ett mer normalt sätt.
Hur skulle du beskriva människorättssituationen i Ryssland idag? Hur har läget förändrats sedan du började engagera dig i Kommitteen mot tortyr (CAT)?
Jag vill inte vara en pessimist, men jag kan inte se några positiva tendenser vad gäller mänskliga rättigheter i Ryssland just nu. Tvärtom så bara försämras situationen år för år. I takt med att ofriheten ökar i Ryssland så försvagas civilsamhället alltmer och staten motarbetar de organisationer som finns. För tio år sedan gick hundratusentals människor ut för att protestera på gatorna, men nu är människor så rädda för att bli angivna och gripna att de inte ens vågar säga att de är emot kriget bland sina vänner.
När jag började engagera mig i CAT år 2016 fanns ännu utrymme att föra en dialog med de ryska myndigheterna. Ibland vann vi fall i domstol, och det fanns ännu oberoende media kvar i Ryssland som kunde rapportera om dessa framgångar. Så är det inte längre. Nu hyser myndigheterna inga tvivel om att organisationerna i civilsamhället är deras fiender. Och de bekämpar sina fiender.
Vilka människorättsfrågor kommer att prioriteras av Memorial framöver?
Det är viktigt för oss att kunna fortsätta den verksamhet som vi alltid bedrivit. Vi hjälper de människor som utsatts för de allra grövsta människorättsövergreppen såsom mord och tortyr, och vi tar oss också an fall som rör yttrandefrihet och föreningsfrihet. Vi ger juridiskt stöd till flyktingar och vi jobbar med mänskliga rättigheter i Norra Kaukasus. Just nu håller vi också på att planera flertalet utåtriktade kampanjer och utbildningsprojekt. Vi har dock varit tvungna att göra vissa delar av vårt arbete konfidentiellt för att kunna garantera våra medarbetares säkerhet.
Hur har ert arbete påverkats av att ni numera arbetar som oregistrerad organisation?
Att vi tvingats övergå till att verka som en oregistrerad organisation har självklart gjort att organisationens arbetssätt blivit mer komplicerat än när vi var en registrerad organisation. Jag tror att nedstängningen av människorättscentret Memorial genomfördes av just den anledningen – att försvåra människorättsförsvarares arbete lagom till invasionen i Ukraina. Men vi har klart oss igenom det och fortsätter verka.
Många undrar nog om det alls är möjligt att fortsätta verka som människorättsorganisation i dagens Ryssland. På vilket sätt har ert arbete förändrats efter krigsutbrottet?
Jo det är möjligt att fortsätta arbeta. Memorial och andra ryska människorättsorganisationer fortsätter att verka i Ryssland. Det har blivit farligt, och det har blivit mindre imponerande resultat, men kanske har vårt arbete blivit ännu viktigare än tidigare eftersom Ryssland nu rört sig väldigt långt bort från att respektera de mänskliga rättigheterna. Det vi måste göra är att försöka hitta en balans mellan våra ambitioner och övertygelser och våra medarbetares säkerhet. Och samtidigt har vi fått mer att göra på grund av den rådande människorättssituationen.
Många ryska aktivister har lämnat Ryssland och fortsätter verka från exilen, hur är det med Memorials medarbetare?
Vissa av våra medarbetare, särskilt de som innehar mer offentliga roller eller som är utsatta för ökad risk har varit tvungna att lämna Ryssland. Men Memorial är en stor organisation och de flesta av våra medarbetare fortsätter att verka i Ryssland. Vi fortsätter att arbeta tillsammans med de som har lämnat landet och vars arbetsuppgifter är möjliga att genomföra på distans.
Vilken är din åsikt om hur EU agerat gentemot Ryssland efter krigsutbrottet?
Jag vill personligen att inte bedöma andra länders agerande i samband med Ukrainakriget eftersom mitt eget lands regering verkligen beter sig på det mest oacceptabla sätt. Men detta är min personliga åsikt och representerar inte min organisations hållning.
En sista fråga: Hur kan människor i Sverige stödja Memorials och andra människorättsorganisationers arbete i Ryssland?
Just nu är det väldigt viktigt att människor får veta och förstår att Ryssland och ryssar inte är en enda kollektiv Putin. Att sprida information om Memorials och andra ryska civilsamhällesorganisationers arbete utgör ett viktigt stöd för oss och bidrar till att göra våra ansträngningar mer synliga och effektiva.
Gör som Anastasija föreslår och sprid de ryska människorättsförsvararnas budskap! Det kan du göra genom att dela detta inlägg, följa Memorials arbete på sociala medier och stödja Östgruppens arbete med att uppmärksamma mänskliga rättigheter i Ryssland. Bli gärna medlem i Östgruppen och gör vår röst starkare.
Vill du veta mer om Memorials arbete och de villkor under vilka människorättsorganisationer verkar i Ryssland? Östgruppen har vid flera tillfällen uppmärksammat Memorials arbete, bland annat i dessa filmklipp:
Samt i Östpodden: Aleksandra Polivanova om Memorial