Regeringens utrikesdeklaration, som Tobias Billström presenterade idag, domineras av kriget i Ukraina. Det är naturligt, och självklart. Vi berömmer det starka uttalade stödet till Ukraina. Deras sak är definitivt vår och skall ha högsta prioritet!
Men vi måste kunna se längre än så. Utvecklingen i Ryssland och Belarus är också avgörande för vår framtid. Och för Ukrainas! Om vi inte fortsätter att parallellt stödja de hårt prövade krafter som arbetar för en demokratisk förändring inifrån och underifrån i Ryssland och Belarus så kommer vi inte att kunna bygga en hållbar europeisk säkerhetsordning. Extra viktigt är det nu – eftersom dessa krafter allt oftare, ironiskt nog, klumpas ihop med de regimer de utmanat.
Vi saknar dock utfästelser kring den typen av stöd i dagens deklaration. Det måste formuleras i ord, som sätts på pränt – annars riskerar det att prioriteras ned eller helt glömmas bort.
