Nyligen utkom boken Sovjetunionens skendöd – en historia om det moderna Ryssland (336 s.), av Kristian Gerner (G), historieprofessor. Det finns få som kan mer om Ryssland. Boken har 146 referenser; 16 är hans egna verk. Den nya boken är hans intressantaste.
På senare tid har det utkommit två digra verk på svenska om Ryssland: Rysk litteratur i tusen år av Per-Arne Bodin och så G:s bok. Båda ytterst läsvärda, i synnerhet för dem som tillhör Östgruppen.
För att förstå Ryssland måste man känna dess historia och litteratur. G hävdar redan i bokens titel att Putins Ryssland försöker närma sig sin(a) föregångare.
Har någon missat den löjliga videon där Putin leker tsar, iförd designad kostym och röd sidenslips samt omgiven av kejserlig prakt? G citerar Sisyfos-legenden, mannen som knuffar upp ett stenblock på ett berg bara för att se det rulla tillbaka och han får sedan börja om på nytt – i all evighet. Nu ser folk ingen rysk framtid. Blocket har rullat ner, men var är Sisyfos? Speciellt intelligentian skall tiga, lyda och anpassa sig, i Ryssland, Hong Kong, Belarus, Turkiet och så vidare.
Karakteristiskt i boken är G:s återkommande paralleller till den ortodoxa traditionen. Hans personliga upplevelser från sina täta besök i landet gör texten levande och ibland humoristisk.
Belarus beskrivs som ett slags nostalgiskt Sovjetunionen. Nu har unga belarusier visat att det pansartåget redan har gått. Navalnyjs stöd kommer också främst från ungdomen, och i synnerhet från kvinnorna. I Belarus stod tre kvinnor i ledningen (två är utomlands och en i fängelse). Motståndet mot reaktionären “Alfahannen” samlas kring den vit-röd-vita flaggan (alltså inte en trikolor som sägs i boken) och Pahonja, det gamla litauiska rikets symbol, svärdsriddaren.
G visar att det egentligen var balterna som sprängde Sovjet. De hade “ett minne av framtiden”, som G så träffande uttrycker sig. Stalins stora misstag var att ockupera dessa länder, liksom, vill jag tillägga, att starta det katastrofala Vinterkriget mot Finland, där stormakten helt tappade ansiktet. “When will they ever learn?” som det heter i sången.
Nu förföljs Memorial för att föreningen gräver upp gravar efter Stalins massmord i Östkarelen, som jag besökte i sällskap av författaren 2011. Tala om Sisyfos.