Denna text ingår i Östgruppens serie korta porträtt av människorättsförsvarare verksamma i våra fokusområden. Vår tanke är att den som läser dessa texter skall få en möjlighet att bekanta sig med människorättsförsvarare i fält och att fokusera på frågor som ligger lite vid sidan av det som träder fram när man följer nyhetsflödet på iöst.nu. Det kan till exempel handla om att söka svar på vilka drivkrafter eller omständigheter som ligger bakom de vägval dessa personer har gjort. Formen är enkel: frågor och svar. Ibland är den person som vi väljer att lyfta fram här aktuell av något särskilt skäl. Ibland inte. I denna post porträtteras:
Stanislav Andrejtjuk, en av ledarna för rörelsen Golos som är ledande i Ryssland när det gäller valövervakning. Golos verkar utan juridisk status sedan dess formella organisation lades ned 2016, efter att ha stämplats som ”utländsk agent”.
Varför är du människorättsförsvarare? Hur började det?
Jag vet inte. Det var inte något särskilt ögonblick då jag bestämde mig för att bli människorättsförsvarare. Jag upptäckte bara plötsligt att jag ägnade större delen av tiden inte åt den akademiska karriär som jag hade tänkt göra, utan åt samhällsfrågor. Dessutom visade det sig lättare att tillfredsställa min akademiska nyfikenhet i den här sfären än på universitetet med all dess byråkrati.
Från 2014 kom jag att leda ryska Transparency Internationals center i Sibirien och samtidigt blev jag samordnare för rörelsen Golos som skyddar väljares rättigheter. Nu är bara Golos kvar. Men redan långt innan dess deltog jag som volontär i olika projekt för folkbildning och mänskliga rättigheter. Nu är jag 36 och jag började delta i samhällsarbete när jag var 18. Så jag har hållit på med det här i halva livet.
Vilka frågor arbetar du med i dag och vad vill du uppnå?
Golos, där jag är en av tre ordföranden, skyddar väljares rättigheter. Vi är övertygade om att utan riktiga val kan man inte garantera alla andra rättigheter, för möjligheten till maktskifte är det enda som kan skydda mot övergrepp från staten. Genom den ryska historien har hoten mot medborgerliga rättigheter oftast utgått från just staten.
Hur jobbar du för att nå de här resultaten?
Vår viktigaste uppgift är att engagera människor i försvaret av sina egna rättigheter. Vi uppmanar folk att vara observatörer i vallokalerna, att vända sig till domstol och rättsvårdande myndigheter vid överträdelser, att försvara sig mot påtryckningar från arbetsgivare eller lokala myndigheter. Golos är en verklig gräsrotsrörelse. Alla våra deltagare, och de är tusentals, är volontärer. Allt de behöver är en infrastruktur av service som ger dem tillträde till vallokalerna – fast många ordnar med detta själva – och konsultationer från jurister under valdagarna, samt sajter där man kan offentliggöra överträdelser eller hitta referensinformation. Vi skapar största möjliga utrymme för effektiv observation, och medborgarna själva gör resten av arbetet och försvarar sina egna röster och sina grannars och näras röster.
Vad motiverar dig?
Vi vet att vi är på rätt sida och vi tror att då själva Historien är en av dina allierade, så kommer du förr eller senare att nå dina mål.
Kan du ge ett exempel på något du är stolt över i ditt arbete?
Det är alltid den svåraste frågan. Särskilt när du försöker göra valen ärliga och de förblir oärliga. Men för att bygga Venedig måste man dag för dag slå ned träpålar i botten, som det sedan kan stå på. Och när jag ser Venedigs vyer imponeras jag inte lika mycket av arkitekterna som av de som slog ned de där träpålarna. Därför är jag mest stolt över de tiotusentals ryska män och kvinnor som under Golos 21-åriga historia har observerat i vallokaler, varit operatörer i call-centers, och gett juridisk hjälp åt varandra. Just de lägger grunden för Rysslands framtid.
Bryr sig ryssarna om mänskliga rättigheter, skulle du säga?
Folk bryr sig oftast om rättigheter när dessa börjar kränkas. Står allt väl till med dem, tänker man inte mycket på dem. Därför bryr sig ryssarna självklart om situationen med rättighetskränkningar. Under olika perioder och hos olika människor kan fokus ligga på inte mänskliga rättigheter i allmänhet utan på till exempel socio-ekonomiska eller andra enskilda aspekter. Och det formuleras inte alltid som i länder där mänskliga rättigheter sedan länge är etablerade i samhället. Men vi ser att förfalskningar i vallokaler eller oberättigat våld från polisen upprör människor då de ser det.
Vilka hoppingivande tendenser ser du i det ryska civilsamhället?
Det ryska samhället har tagit enorma steg i sin utveckling de senaste åren. Om det för tio år sedan var svårt att föreställa sig att organisationer skulle kunna leva på frivilliga bidrag från medborgarna, så samlar man nu ihop pengar till mångmiljonböter på en eller två dagar, många medborgare förbinder sig att ge regelbundna bidrag och belägger sig därmed i princip med en sorts frivillig extra-skatt. En mängd människor hjälper de som grips av polisen under protestaktioner och kommer med mat och dryck till de polisstationer där aktionsdeltagarna hålls. Tusentals människor är beredda att sitta dygnsvis i vallokaler. Och det händer inte bara i de största städerna, utan över hela landet. Allt detta var omöjligt att föreställa sig för några år sedan.