För Östgruppens medlemmar är knappast Masja Gessens namn obekant efter ett otal böcker hon skrivit om Putins regim och dess brott mot mänskliga rättigheter och mot internationell lag. I en artikel i tidskriften The New Yorker, med rubriken ”Hope against Hope: Lyubov Sobol’s tireless belief in Russia’s future” (25 juli) intervjuar hon en av Navalnyjs närmaste medarbetare, en ung, intelligent jurist. Ljubov Sobol tycks aldrig tröttna på att tro på att ett bättre Ryssland står runt hörnet, men hon utgår ifrån att detta mål inte kan nås utan personliga uppoffringar och samhällelig aktivism. Detta trots alla vidrigheter hon fått utstå. Numera är ju dessutom Navalnyjs organisation nedlagd och ”terroristförklarad”. Samtidigt söker regimen, tillsammans med Kommunistkina, goda förbindelser med talibanerna.
Medan många i Ryssland genomskådar gangsterregimens brottsliga trick, såsom mord, misshandel, förgiftningar, arresteringar, utpressning, ja man behöver bara se på de metoder den amerikanska maffian använt sig av på 1900-talet och pricka av för det Putins regim kopierat och lägga till de internationella brotten.
Brotten har haft en önskad effekt på en stor del av folket, även på en del av oppositionen, som ser sig som maktlös. Men det finns hopp i den växande skara av modiga kvinnor och män som inte fruktar att trotsa skurkarna och deras lydiga verktyg, såsom till exempel kravallutrustade våldsmän som tillåts terrorisera oskyddat vanligt folk.
Sådan är Sobol, liksom den mer kände Navalnyj. De tappar inte alls modet och ser på repressalierna som en vinst som gör än fler fientligt inställda till förtrycksregimen och dess olagligheter. Ja, det är rentav tveksamt att ens tala om “laglighet” och “olaglighet” beträffande Putins Ryssland, eftersom lagarna kan försvara brottslingen och straffa offret. Dessutom är man inte så noga med att ens följa sina egna lagar, så samhället kan närmast beskrivas som laglöst.
Men Sobol kämpar hederligt på, ställer upp i val, som gallupen ger henne bara något mindre stöd i än Navalnij hade fått, men ingendera får förstås ställa upp i valet. När hon underkänns ber hon att får lämna in en protest som “valkommissionen” dock vägrar ta emot. Hon ber att få träffa dess ordförande. Hon får vänta i två timmar. Därefter anländer istället “lagens väktare”, det vill säga polisen som bär ut henne i en väntande polisbil. Hon filmar allt på sin mobiltelefon, ja gör en direktrapport på 15 minuter, under själva arresteringen. Sedan går hon i hungerstrejk i 32 dygn. Varje morgon klockan 6 tränger sig säkerhetspolisen in i bostaden och skrämmer henne och hennes femåriga dotter.
Hennes svurne fiende är Jevgenij Prigozjin, “Putins kock” kallad, en av Putins skumma ungdomsvänner från dåvarande Leningrad (Sankt Petersburg). Prigozjin är en grov brottsling som då dömdes till tolv års fängelse. Han står numera brottsanklagad i USA för inblandning i valen 2016 och 2018. Ett av Sobols avslöjanden är Prigozjins ansvar i matförgiftning i två lågstadieskolor, där hans cateringföretag dömdes som ersättningsskyldigt. Prigozin hämnas på Sobol genom att stämma henne för “falska anklagelser” och han vinner processen! Enligt domen skall allt hon hädanefter förtjänar gå direkt till Prigozjin. Alltså: Prigozjin, blir inte dömd som ansvarig, bara hans företag. Men ändå vinner han sitt förtalsmål mot Sobol! Putinsk juridik. Listan över regimens brott ryms inte här, men Sobol, hon ser stadigt fram mot ett bra Ryssland! Liksom Östgruppen. Håll ögonen på henne!