Med anledning av att Dokument utifrån ska sända dokumentären ”Ukraina – revolutionens mörka sida”, har Östgruppen skrivit under det öppna brevet, som finns att läsa nedan:
Det har kommit till vår kännedom att SVT dokumentär den 1/5 ska sända dokumentärfilmen “Ukraina – revolutionens mörka sida” av Paul Moreira. (http://www.svt.se/dokument-utifran/ukraina-revolutionens-morka-sida).
Dokumentären är mycket kontroversiell och ger, enligt många andra journalister verksamma i Ukraina, en missvisande bild av Högra sektorns och Azovs inflytande i landet. När dokumentären visades på franska Canal+ skrev flera namnkunniga journalister från La Croix, Le Figaro, Libération, France 24 m.fl. ett öppet brev till Paul Moreira. Länk till franska brevet. Se den svenska översättningen nedan.
Journalist Stefan Olsson skrev i Svenska Dagbladet 15 april följande artikel “Konspiration på film snart i en TV nära dig” där han bland annat säger: “Det finns därför anledning att påpeka att det är skillnad mellan att presentera en vinklad historia och en historia baserad på faktafel och fantasier. Det är inget fel med partsinlagor, men även dessa bör väl vara underbyggda?”
Den norske journalisten och författaren, John Færseth, skrev 13 april artikeln “Ulike fortellinger i krig” i Dagbladet och säger bl.a. följande: «Siden Euromaidan i 2014 har Ukraina vært i sentrum for en krig mellom fortellinger, som vi antakelig vil se mer av i takt med at Syria forsvinner ut av nyhetsbildet. En av disse fortellingene er om revolusjonen som dominert av reaksjonære krefter utenfor kontroll. En fortelling som primært har blitt spredt av russiske medier og som nå etter planen skal vises på svensk TV.»
Vi, de undertecknade organisationerna, anser att dokumentären “Ukraina – revolutionens mörka sida” inte bör visas utan en anslutande diskussion där det som filmen visar sätts i perspektiv, där kritiska röster får utrymme att lägga fram sina argument. Filmen ger en mycket felaktig och missvisande bild av situationen i dagens Ukraina. Det är beklagligt att SVT väljer att sända en dokumentär som bygger på konspirationsteorier, där fakta så grovt förvrängs och undangöms.
Vi bistår gärna med namn på kunniga personer inom området.
Undertecknade organisationer:
Active Ukrainians in Europe
Maidan Norway
Ukrainska institutet i Sverige
Ukrainska Kulturcentrum i Skandinavien
Ukrainska Kvinnounionen i Skandinavien
Ukrainska Sällskapet i Göteborg
Ukrainsk-Svenska Kulturföreningen i Malmö
Unga Ukrainare i Sverige
VATRA – Ukrainian Association in Sweden
Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter
Kontaktpersoner Sverige:
Hanna Söderbaum, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter (hanna.soderbaum@ostgruppen.se, 0730 488 531)
Irina Prissiazniouk, VATRA-Ukrainska Riksförbundet i Sverige. (vatra@mail.com, 0708 12 01 31)
Kontaktperson Norge:
Hallvard Fagerland, Maidan Norway
(hallvard@maidan.no, + 47 92420545)
Kopia till:
Kulturminister Alice Bah Kunhke,
Kulturdepartementet, kulturdepartementet.registrator@regeringskansliet.se
Ledamöterna i riksdagens kulturutskott v/ Ordförande Olof Lavesson, olof.lavesson@riksdagen.se
Ledamöterna i SVT:s styrelse v/ styrelseordförande Anna-Karin.Celsing@svt.se
SVT VD Hanna Stjärne, hanna.stjarne@svt.se
Agenda (SVT) agenda@svt.se
Sydsvenskan, medandraord@sydsvenskan.se
Verdens Gang v/ Hans-Petter Sjøli, hans.petter.sjoli@vg.no
Sveriges ambassad i Ukraina: ambassaden.kiev@gov.se
Ukrainas ambassad i Sverige: emb_se@mfa.gov.ua
Norges ambassade i Ukraina: emb.kyiv@mfa.no
Ukrainas ambassade i Norge: emb_no@mfa.gov.ua
Öppet brev till Paul Moreira efter ”Ukraine, les masques de la révolution”
Den dokumentär som sändes i måndags i Spécial Investigation på Canal+ väcker reaktioner. 18 journalister, som alla är insatta i ämnet efter att ha arbetat på plats, skriver ett öppet brev till upphovsmannen.
Vi är reportrar som regelbundet arbetar i Ukraina. Några är permanenta korrespondenter i Kiev och i regionen, andra är speciellt utsända. Genom texter, radio, tv och bilder har vi alla på plats bevakat Maidanrevolutionen, annekteringen av Krim och kriget i Donbass.
Vi utgör tillsammans tiotals par ögon, öron, minnesanteckningar, pennor, kameror och fotoapparater. Vi är till stor del rysktalande, lika Rysslandsvänliga som Ukrainavänliga, men framför allt journalister.
Den 1 februari chockades vi av Paul Moreiras dokumentär ”Ukraine – Les masques de la Révolution” som visades i Spécial Investigation på Canal 5+. Inte av den tes som filmen driver. Vi beskriver och analyserar extremhögern i Ukraina sedan lång tid. Vi visar i våra inlägg och bidrag att kriget har gjort den hätskare, tungt beväpnad och att den utgör en fara för landets framtid.
Nej. Det som gjort oss väldigt illa till mods i den här filmen är frånvaron av perspektiv i en komplicerad fråga i relationen mellan Ryssland och Ukraina som går tillbaka långt i tiden. Den förvirring som då uppstår vidmakthålls av en rad faktafel och obekräftade uppgifter, förkortningar och montagemanipulationer.
Hur kan man med tystnad förbigå användningen av odaterade Youtubebilder av nynazistiska fackelmarscher som ägt rum efter Maidan, bilder som lagts in i montaget för att få dem att framstå som en episod i revolutionen? Eller spekulationerna om partimedlemskapet hos demonstrationens nyckelpersoner?
Vi beklagar också en ytterst förenklad behandling av språkfrågan i Ukraina. Den kan förvisso vara knepig i vissa situationer. Men landet är trots allt ett av de mest tvåspråkiga länderna i Europa. På grund av sin brist på kunskap om landet förenklar han dramatiskt när han betecknar Ukrainas invånare som ”ryssar” eller ”ukrainare av ryskt ursprung” – i ett land där identiteten år 2016 inte definieras bara enligt den etno-lingvistiska faktorn.
Håller motsättningen mellan ukrainsktalande och rysktalande streck, när många representanter för de ukrainska nationaliströrelserna svarar Paul Moreira på Pusjkins språk? De flesta ukrainare behärskar både ukrainska och ryska. Och sedan 2004 är uppdelningen av landet i öst och väst inte längre en helt effektiv tolkningsmall. Vi konstaterar oroligt att Paul Moreira upprepar ett fenomen som han säger sig vilja klandra i en intervju i l’Humanité: att skriva historia ”i svart och vitt”.
Vi är därför förfärade över hans beskrivning av annekteringen av Krim. ”Efter revolutionen röstade Krims befolkning i en folkomröstning enhälligt för en förening med Ryssland.” Det nöjer han sig med att påstå och kringgår nogsamt den speciella situation som omröstningen hölls i, nämligen den systematiska utplaceringen av ryska stridskrafter på halvön. För att nu citera bara en enda sak.
Den här filmens stora trick är att göra paramilitära extremistgrupper till de viktigaste bärarna av den ukrainska revolutionen. De var den väpnade grenen av en folklig mobilisering, som hade sitt eget stöd bland medborgarna. Extremistgrupperna stärktes och vidareutvecklades senare som en reaktion på Rysslands annektering av Krim och när det dök upp separatister i östra delen av landet.
Donbasskriget, ett hybridkrig som har krävt nära 10 000 döda sedan april 2004, förklarar nästan allt det som beskrivits av Paul Moreira. Och ändå är det bortplockat ur filmen som mindre viktigt. Att gå förbi det är ett stort misstag. De ukrainska frivilligbataljonerna, med mycket stor spridning i skilda samhällsgrupper, består till en del av radikala nationalister. Det är inte längre någon hemlighet för någon. De här formeringarna, som är heterogena och svåra att analysera, är en spegel av ett ukrainskt samhälle i krig.
Frivilligbataljonerna inger oro genom att den militära ledningen saknar kontroll över dem. Det här problemet har tagits upp i många rapporter från internationella NGO och i flera reportage i fransk press. Fastän Paul Moreira hävdar att han intresserar sig för bataljonerna, behandlar hans film aldrig den ukrainska regeringens åtgärder vad gäller bataljonerna, som nästan alla har avväpnats eller inlemmats i de reguljära styrkorna under 2015.
Tvärtemot vad Paul Moreira högljutt påstår har vi ständigt behandlat den här frågan i vår bevakning av händelseutvecklingen. Vi anser att det rör sig om ett fenomen som de ukrainska myndigheterna inte har tagit itu med, utan rentav utnyttjat. Men med hjälp av fakta avvisar vi kraftfullt teorin om en statskupp i februari 2014 av paramiliära extremistgrupper.
En passage i den här filmen, kanske den viktigaste, skulle ha kunnat göra oss försonliga: den som ägnas den fasansfulla dagen den 2 maj 2014 i Odessa, då blodiga sammandrabbningar mellan proukrainska och proryska demonstranter slutade med att 42 människor, huvudsakligen proryska, dog i en brand. Nästan två år efteråt har det ukrainska rättsväsendet inte klarlagt tragedin i Odessa. Tvärtemot vad Paul Moreiras berättelse ger vid handen är det här dramat inte det enda under de två senaste åren som förblivit ouppklarat.
Paul Moreiras tes, som han försvarat från första dagen av inspelningen, hindrar honom från att se att tvärtemot vad han hävdar så har alla dessa händelser rapporterats, studerats och dokumenterats av franska medier och den övriga internationella pressen. Sedan två år tillbaka studerar vi omvandlingen av ett mycket stort och misskänt land i Europa. Samtidigt måste vi hantera bevakningen av ett öppet krig mellan två länder.
Många av oss har från första början sett Paul Moreiras dokumentärer som ibland har påverkat vår syn på vårt arbete. Vi lyfter kollegialt på hatten för det oftast seriösa och nödvändiga arbete som utförs av produktionsbolaget Premières Lignes. Därför är vi mycket överraskade och ledsna över att se honom hemfalla åt en så farlig intellektuell lättja när det gäller Ukraina.
SIGNATURER:
Ksenia Bolchakova, Yves Bourdillon, Gulliver Cragg, Marc Crepin, Régis Genté, Laurent Geslin, Sébastien Gobert, Paul Gogo, Emmanuel Grynszpan, Capucine Granier-Deferre, Alain Guillemoles, James Keogh, Céline Lussato, Elise Menand, Stéphane Siohan, Olivier Tallès, Elena Volochine, Rafael Yaghobzadeh.
Fotnot från redaktionen:
Efter kritik av sin dokumentär har Paul Moreira svarat på viss kritik på sin sajt ”Premières lignes”.
Översättning: Bo Bergman