Debattartikel på UNT.se, den 22 april 2014
Samtidigt som omvärlden med rätta fördömer Vladimir Putins agerande i Ukraina ägnar man mindre uppmärksamhet åt människorättsbrott som begås inne i Ryssland. Det skriver Martin Uggla och Maria Hamberg.
Det har bara gått två månader sedan avslutningsceremonins fyrverkerier glittrade över OS-arenorna i Sotji. Men det intresse som omvärlden i samband med OS tillfälligt visade för människorättsproblemen i Norra Kaukasus har redan försvunnit. Regionen håller återigen på att falla i glömska trots att den konflikt som alltjämt pågår kräver flera dödsoffer varje vecka.
Den pågående Ukrainakrisen har åskådliggjort den ryska regimens bristande respekt för folkrätten. Men samtidigt som omvärlden med rätta fördömer Vladimir Putins agerande i Ukraina ägnar man mindre uppmärksamhet åt människorättsbrott som begås inne i Ryssland. Det är olyckligt eftersom det i båda fall till stor del handlar om samma grundläggande problem: En utbredd bristande respekt för rättsliga principer. Situationen i Norra Kaukasus är i detta avseende ett tydligt exempel.
Också i Sverige märks en återgång till ett läge där det knappast förekommer något offentligt samtal om Norra Kaukasus överhuvudtaget. Svenska massmedier rapporterar sporadiskt om begångna sprängdåd, men det tas sällan något helhetsgrepp kring det mönster av dagligt våld som har präglat regionen under de senaste åren. Politiker i Sveriges riksdag har under lång tid visat svagt eller obefintligt intresse. Även vi aktörer inom det civila samhället bör vara självkritiska och konstatera att vi har misslyckats med att skapa en bred och konstruktiv diskussion kring de problem och utmaningar som präglar denna del av vårt och EU:s närområde.
Det som en gång handlade om en territoriell konflikt rörande Tjetjeniens eventuella rätt till självständighet har idag utvecklats till en mångfasetterad konflikt där religion kommit att spela en allt större roll. Kvinnornas situation blir alltmer utsatt. Traditionella religiösa ledare mördas av extrema islamister som slåss för bildandet av ett kaukasiskt emirat under Sharia-lagar. De människor som drabbats av säkerhetsstyrkornas brutalitet i jakt på potentiella terrorister söker hämnd, och det har skapats en våldsspiral som förefaller okontrollerbar. Det faktum att det i praktiken råder total straffrihet för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna förvärrar läget ytterligare. Samtidigt är hela regionen ekonomiskt eftersatt och såväl arbetslöshet som hopplöshet är utbredd.
Att människorättsproblemen i Norra Kaukasus sedan många år blivit en vardagsföreteelse innebär inte att det är mindre angeläget att åtgärda dem. Tvärtom är det av största vikt att inkludera dem i den helhetslösning som krävs för att åstadkomma en långsiktig positiv förändring i Ryssland. Här har omvärlden också en betydelsefull roll att spela.
Men det förutsätter att ansvariga politiker och tjänstemän inom Sverige och EU i större utsträckning uppmärksammar situationen i Norra Kaukasus. De bör i kontakter med ryska företrädare ställa tydliga krav på Ryssland att agera för att skapa utveckling och säkerställa att mänskliga rättigheter respekteras i regionen. Och om kraven inte hörsammas bör detta få konsekvenser för Rysslandspolitiken, precis som Putins förkastliga agerande i Ukraina har fått det.
Rysslands aggression mot Ukraina är ett uttryck för den ryska regimens totala förakt för internationella avtal i allmänhet och mänskliga rättigheter i synnerhet. Oviljan och oförmågan att lösa inhemska människorättsproblem som de i Norra Kaukasus är ett annat.
Båda måste uppmärksammas och motverkas av omvärlden, tillsammans med de bakomliggande problem som ger upphov till dem. Annars kommer Ryssland inte att kunna röra sig i demokratisk riktning.
Martin Uggla, ordförande, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter
Maria Hamberg, Kaukasuskännare, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter