25 jan Stig Fredrikson: ”Ukrainas kamp är också en kamp för vår frihet”
Journalist och författare, fd utrikeskorrespondent och redaktionschef för Aktuellt, framstående kännare av rysk politik och samhälle, och ledamot i Östgruppens styrelse.
Kan vi hoppas på att Ukraina vinner kriget och motar tillbaka den ryska invasionen?
Ukraina kan absolut vinna kriget, och Ryssland kan förlora kriget. Men det förutsätter fortsatt militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina från USA och Europa, och helst ett ännu mer omfattande stöd än det som har getts de senaste tre åren. Men förutsättningarna för det är inte särskilt ljusa för närvarande. Med Trump som president kan det amerikanska stödet försvinna helt, och flera länder inom EU tycks vackla om den fortsatta hjälpen till Ukraina. Tyvärr sker detta i ett läge då Ryssland tränger fram vid fronten, medan den ukrainska krigsmakten får svårare att hålla ställningarna. Situationen just nu är väldigt oklar och olycksbådande.
Rysslands attack mot Ukraina bara fortsätter, och orsakar enorm förödelse. Hur kan man som vanlig svensk stödja Ukrainas kamp?
Den svenska beredvilligheten att hjälpa Ukraina var imponerande det första året efter Rysslands storskaliga anfall i februari 2022. Det handlade om hjälpsändningar till Ukraina och om att ta emot och stödja ukrainska flyktingar som kom till Sverige. Efter hand har fokus på kriget avtagit, delvis därför att också mediernas intresse har minskat när andra krig och konflikter har fått större utrymme.
Men vi får aldrig glömma att det krig som Ukraina utkämpar för sin frihet och självständighet också är en kamp för vår egen frihet. Ukraina försvarar också sina grannländer när man försvarar sig själv. Om Ryssland lägger under sig Ukraina kommer Putins aptit bara att växa.
Du har följt utvecklingen i Östeuropa och Ryssland under flera decennier. Historiskt har Ryssland kunnat genomgå stora, abrupta förändringar. Vilka ser du som de viktigaste förutsättningarna idag för en demokratisk vändning i Ryssland?
Det är sant att förändringar ofta har inträffat snabbt och oväntat i Sovjetunionen och Ryssland. Jag tror t ex inte att gubbarna i politbyrån hade föreställt sig de förändringar som Gorbatjov åstadkom när de 1985 valde honom till generalsekreterare i kommunistpartier. De ville bara ha en yngre ledare som skulle leva längre än de tre ledare som föregick honom.
Men om Putin plötsligt skulle försvinna kan vi inte hoppas på någon snabb demokratisk utveckling, tyvärr. Putin har sett till att omge sig med lojala närmaste män som är lika korrumperade och maktberusade som han själv. Och därmed lika angelägna om att bibehålla det putinistiska styret. En vändning mot ett friare och mer demokratiskt Ryssland ligger längre fram i tiden.
Putins regim utövar en massiv repression mot den ryska befolkningen och alla som uppfattas som motståndare till Kreml. Ser du idag 2025 några ljuspunkter i Ryssland idag trots detta?
Det finns ett civilsamhälle i Ryssland som försöker övervintra trots repressionen och trots de hårda krigslagar som infördes 2022. Den demokratiska oppositionen i Ryssland befinner sig till stora delar idag i exil och har svårt att nå in i Ryssland. Dessutom bråkar de inbördes och försvagas därigenom. De modiga demokratikämpar som är kvar måste av självklara skäl ligga lågt, men vi får inte glömma dem och inte svika dem. Dessutom finns en intressant utveckling som med tiden kan bli ett problem för regimen, nämligen de icke-ryska folkens strävan att få större frihet och större rättigheter för sitt språk och sin kultur. Den ryska federationen är ju en kolonial skapelse, precis som sovjetimperiet var.Det icke-ryska Ryssland bör vi uppmärksamma mer.
Vad hoppas du att Östgruppen kommer kunna bidra med under de kommande åren?
Jag tror att Östgruppens arbete bara kommer att bli ännu viktigare och mera meningsfullt när repressionen i Ryssland tilltar, när diktaturen i Belarus ständigt slår nya rekord i antalet politiska fångar och när Ukraina pressas till eftergifter för att få slut på kriget. Östgruppen kan bidra till att skapa opinion i Sverige till stöd för en demokratisk utveckling inte minst i Ryssland och Belarus, men också till att försäkra Östgruppens samarbetspartners att de inte är bortglömda.