REFERAT. Östgruppens medlemsmöte den 14 juni gästades av Ljuba Timonina från det ryska feministiska krigsmotståndet (феминистское антивоенное сопротивление), en gräsrotsrörelse som under de senaste månaderna protesterat emot kriget i Ukraina på de sätt det är möjligt i Ryssland idag. Många av de mest uppmärksammade protestaktionerna emot kriget har genomförts av personer som är kopplade till
Många ryska människorättsaktivister har efter krigsutbrottet lämnat sitt land. En av dem är Maks Ivantsov. Här berättar han om den hastiga avresan, om sitt nya liv i Georgien och om sin oro över de som blivit kvar – samt om diasporans växande osäkerhet inför framtiden. ”Det är inte heroism vi ska främja”, skriver han, ”utan humanism, hänsyn till oss själva och andra.”
Bakom Vladimir Putin hör den ryske generalstabschefen Valerij Gerasimov och försvarsminister Sergej Sjojgu till de högsta ansvariga för kriget i Ukraina.
Idag är det en månad sedan Ryssland inledde sitt totala krig mot Ukraina. Fler än 3,5 miljoner människor, till övervägande del kvinnor och barn, har flytt landet.
De europeiska sanktionerna mot Ryssland saknar motstycke och flera av de fattade besluten har välkomnats som efterlängtade åtgärder som många demokratiaktivister väntat på i flera års tid. Det är bra att Europa tar ställning emot kriget och äntligen börjar använda ekonomiska sanktioner mot den ryska eliten på allvar, men de införda sanktionerna riskerar också att omöjliggöra verksamhet som på sikt kan leda till en demokratisk utveckling i Ryssland och riskerar att isolera det ryska folket på ett sätt som inte gynnar någon.
Anna-Lena Lauréns första bok De är inte kloka de där ryssarna – ögonblicksbilder från Moskva (2008) öppnade ett nytt sätt att se på Ryssland och dess folk, med betoning på det senare. Hon har hela tiden bott som utrikeskorrespondent i Moskva och Sankt Petersburg. Hennes böcker skiljer sig markant från allt det man läser om landet. För hon är själv som en av folket, har stor umgängeskrets, verkar att älska att bo i Ryssland, just för att det är så utmanande.
Året började med fängslandet av Navalnyj och slutade med nedstängningen av Memorial. 2021 var ett mörkt år för det ryska civilsamhället och inget talar för att 2022 kommer erbjuda en ljusning. Desto viktigare är det att landets demokratirörelse får ett kraftfullt stöd från omvärlden.
Nyligen utkom boken Sovjetunionens skendöd – en historia om det moderna Ryssland (336 s.), av Kristian Gerner (G), historieprofessor. Det finns få som kan mer om Ryssland. Boken har 146 referenser; 16 är hans egna verk. Den nya boken är hans intressantaste.
Fyra vägar ligger öppna för Belarus, menar Jury Drakachrust. Frågan är vilken av dem som landet kommer att vandra under de närmsta åren. Reaktionens, upprorets, försoningens, eller kanske trötthetens väg?
För 15 år sedan i dag sköts den ryska undersökande journalisten Anna Politkovskaja ihjäl i hissen i sitt hyreshus i Moskva. Samtidigt löper nu preskriptionstiden för brottet ut och den som beställde mordet på den modiga journalisten går fri.
Rysk november, en intervjuresa i nordvästligaste Ryssland. De som följer sidan har förmodligen besökt många av de länder Östgruppen arbetar för, men då oftast de stora städerna: Moskva, Sankt Petersburg, Kiev, Minsk och så vidare. Jag tror inte många sett den del som ligger nära norra Sverige.
För Östgruppens medlemmar är knappast Masja Gessens namn obekant efter ett otal böcker hon skrivit om Putins regim och dess brott mot mänskliga rättigheter och mot internationell lag. I en artikel i tidskriften The New Yorker, med rubriken ”Hope against Hope: Lyubov Sobol’s tireless belief in Russia’s future” (25 juli) intervjuar hon en av Navalnyjs närmaste medarbetare, en ung, intelligent jurist.
