Ja, ”Tillbaka till Sovjetunionen!” var orden med vilka den ryska människorättsrörelsen beskrev läget i landet efter beskedet i förra veckan att Justitiedepartementet lämnat in en begäran i domstol om att stänga ner människorättsorganisationen Moskvas Helsingforskommitté.
Beskedet att justitiedepartementet lämnat in en begäran om att stänga ner Moskvas Helsingforskommitté väckte genast massiv kritik, såväl inom människorättsrörelsen som av bland andra EU som OSSE. Tillsammans med redan nedstängda Memorial så har Helsingforskommittén ansetts vara en av Rysslands främsta människorättsorganisationer, och begäran att stänga ner den uppfattas som ytterligare ett steg i myndigheternas ständigt allt intensivare motarbetande av den ryska människorättsrörelsen. Organisationen bildades redan 1976 har sedan dess arbetat för att försvara de mänskliga rättigheterna i först Sovjetunionen och sedan i den Ryska Federationen. Om (när) likvideringen blir av så blir det andra gången i organisationens historia som organisationen stängs ner – förra gången det skedde var 1982. I ett uttalande som flera ryska människorättsförsvarare författat efter att beskedet kom så jämför man dagens människorättssituation i Ryssland med hur det var under Sovjettiden.
I Helsingforskommitténs fall använder myndigheterna formalistiska anledningar till nedstängningsbegäran: organisationen har vid elva tillfällen under året verkat utanför Moskva vilket är den plats man officiellt angett att man bedriver verksamhet i. Organisationen ”anklagas” för att ha bevakat rättegångar runtom i Ryssland, skrivit klagomål till regionala makthavare, samt deltagit i evenemang som andra civilsamhällesorganisationer ute i landet arrangerat.
Den sannolikt stundande nedstängningen av Moskvas Helsingforskommitté kommer i en tid då det ryska civilsamhället är hårt utsatt. Sedan den ryska invasionen av Ukraina inleddes har repressionen mot oliktänkande ökat kraftigt, och aldrig förr har det varit så svårt att verka i det ryska civilsamhället som nu. Otaliga aktivister, journalister och människorättsförsvarare har tvingats lämna Ryssland för att fortsätta verka från utlandet, och de som stannat kvar och fortsätter utöva sin yttrandefrihet tar enormt stora risker. Dagligen rapporteras om husrannsakningar hos aktivister, gripanden, inledda brottsundersökningar och aktivister som hastigt lämnat landet. Människorättsorganisationen OVD-info presenterade häromdagen statistik över året som gått, och de konstaterar att det under 2022 enbart varit 25 dagar då inte en enda person gripit på politisk grund i landet. Det är tydligt att den ryska staten ser det frispråkiga civilsamhället som ett verkligt farligt element i samhället som kan hota deras ställning.
Under de senaste 12 månaderna har förresten fem Moskvabaserade människorättsorganisationer slutligt likviderats; Lev Ponomarevs ”Hotline”, organisationen ”Astreja” som erbjöd juridisk rådgivning, Fonden ”Väljarnas förbund” som stödde valövervakare, ”Fackförbundet för journalister och massmedier” samt människorättscentret ”Memorial”.
Häromdagen kom också beskedet att en annan välkänd civilsamhällesorganisation med många år på nacken tvingats fatta beslutet att lägga ner sin organisation efter att ha stämplats som utländsk agent, nämligen miljöorganisationen Sakhalins miljöväktare. De stämplades redan 2015 som utländska agenter, men lyckades bli av med stämpeln efter en mångårig rättsprocess där de kunde bevisa att de inte längre tog emot utländska bidrag. För några veckor sedan stämplades man återigen som utländsk agent och beslutade alltså kort därefter att lägga ner organisationen. Till skillnad mot för sju år sedan menar man idag att det inte längre är värt att försöka tröska sig igenom rättsväsendet då såväl lagen som rättsväsendet förändrats så pass mycket att de inte ser något hopp att vinna drabbningen. Inte heller anser man att det är rimligt att en organisation fortsätter arbeta om arbetet endast kommer bestå i att författa rapporter till myndigheterna och bestrida böter för att man missat att uppfylla någon av alla krav som läggs på dem. Att bära stämpeln anser de också vara uteslutet då de faktiskt inte anser sig vara några agenter för främmande makt.
Även det välrenommerade Sakharovcentret kan komma att stå näst i tur att läggas ner. Centret som verkat i Andrej Sacharovs anda med omfattande upplysningsarbete för fred, framsteg och mänskliga rättigheter och som erbjudit en mötesplats för alla möjliga aktörer inom civilsamhället i Moskva att dryfta viktiga frågor har belagts med motsvarande ca 7500 000 kronor i böter för att de inte märkt ut att de är utländska agenter. Det är naturligtvis en enorm summa man inte kan betala, och även om man skulle lyckas samla in pengarna så är det heller inget givet alternativ att faktiskt betala denna summa rakt in i en krigförande regims kassa. Om Sacharovcentret inte betalar sina böter så ger det dock Justitiedepartementet en laglig grund att begära att organisationen likvideras.
Vad gäller just agentlagen så fortsätter den förresten att inte bara tillämpas utan även förstärkas. Som jag tidigare skrivit så är kravet på att personen/organisationen i fråga måste ta emot utländskt stöd för att bli stämplad som agent nu borttaget och det räcker med att man ”står under utländskt inflytande” för att bli uppsatt i registret. Detta innebär att i princip vem som helst numera kan bli stämplad som utländsk agent. När den nya lagen nu trätt i kraft öppnar det upp för att stämpla alla som uppfattas som obekväma och hänvisa till kontakter med utlänningar. Som exempel på fall som vi sannolikt kommer få se mer av framöver kan tas den välkända regimkritiska sångaren Andrej Makarevitj som för ett par månader sedan stämplades som utländsk agent på grund av en intervju med en ukrainsk journalist.
Den första december trädde dessa förändringar i kraft, och direkt därefter så påbörjades ett arbete med att förstärka straffen för de som bryter mot agentlagstiftningen. Om (när) de föreslagna förändringarna som just nu processas kommer att antas så innebär det att bötesbeloppen höjs kraftigt för de som bryter mot lagstiftningen, och att det redan efter två förseelser per år blir rättssak av det.
Om inget plötsligt inträffar som helt kastar om förhållandena i Ryssland så är det en mörk framtid som väntar den ryska demokratirörelsen. För det civila samhället i Ryssland har 2022 varit ett mardrömsår, och det kommer mest troligt bara att bli värre under 2023. Från att de ryska myndigheterna satsat på att begränsa civilsamhället på olika sätt verkar man nu vara inställd på att omintetgöra deras möjligheter att verka överhuvudtaget.